Pokerrum

Även om pokerspel på  kasinon och andra typer av spelinrättningar omsätter stora summor är de ekonomiska vinsterna för arrangörerna ofta blygsamma. Många kasinon har därför valt att stänga sina pokerrum och istället införskaffa fler enarmade banditer eller liknande. De utövar heller ingen större lockelse på dem som är nyfikna på spelet, då nybörjare lätt avskräcks av risken att göra bort sig ansikte mot ansikte med rutinerade spelare i ett pokerrum. Till detta kommer att pokerrummen ofta ligger utspridda långt från varandra, framför allt i stora länder som USA.

Här kommer online-pokerrummen in i bilden. Dessa kan drivas till betydligt lägre kostnad än vanliga, fysiska pokerrum. Arrangörerna har även större möjligheter att stävja fusk, eftersom de bl.a. kan kontrollera spelarnas IP-adresser för att se att flera spelare inte spelar över ett gemensamt nätverk och samarbetar. Eftersom säkerhetsansvariga även har tillgång till varje spelares historik av pokerhänder blir det lättare både att se mönster i spelarbeteenden och att lösa eventuella dispyter mellan spelarna.

Flera pokersajter erbjuder s.k. freerolls, d.v.s. gratisturneringar, och spel med avsevärt lägre insatser – ibland bara några cent – än vad som är brukligt på traditionella kasinon. Som spelare kan man även spela på flera bord samtidigt, och det finns ofta även sit and go-turneringar, som startar när ett virtuellt bord blir fullt.

Internetpokerns historia börjar med pokerspel i IRC-chatrum på 1990-talet. I slutet av samma decennium startades sajten Planet Poker, som var först med att erbjuda spel med riktiga pengar. 2001 sjösattes Party Poker, som genom bland annat sin turnering Party Poker Million kom att bli en av de största pokersajterna på nätet. När Chris Moneymaker vann huvudturneringen i World Series of Poker 2003, och Greg Raymer vann den året därpå, suddades gränsen mellan internetpokerproffs och ”riktiga” pokerproffs ut. Båda hade nämligen kvalificerat sig till tävlingen via Partypoker.com.